Vi förfasar oss över
Sverigedemokraternas migrationspolitiska idéer men vägrar se
bjälken i vårt eget öga. Den bistra sanningen är att vi alla har
tillåtit oss – och tillåter oss – ännu värre ogärningar i
vår migrationspolitik än något av det som vi anklagar SD för.
Om någon protesterar får vi påminna
om behandlingen av de apatiska flyktingbarnen, en skamfläck för
Sverige fullt i klass med baltutlämningen. Skulle minnet svika
rekommenderar vi Gellert Tamas 600 sidor (”De apatiska”) om
skändligheterna. Rent outhärdligt är att läsa om hur
verkställigheten av deportationerna i vissa fall gick till. En
citerad läkare talade till och med om Gestapofasoner.
Inte lika kända men lika hemska är de
ogärningar som vi låter Migrationsverket och migrationsdomstolarna
begå mot spädbarn som varit oförståndiga nog att skaffa sig
mammor utan uppehållstillstånd.Vi tillåter att dessa myndigheter
ta mammorna – som landsförvisas – ifrån dem, och det är något
av det värsta man kan utsätta spädbarn för. De drabbas inte bara
av ett hjärtskärande lidande utan med stor sannolikhet även av
bestående utvecklingsskador. De förvisade mammorna drabbas av
psykisk tortyr och i många fall meningen med livet.
Våra massmedier larmar med jämna
mellanrum om dessa familjetragedier men sviker genom att inte göra
uppföljningar. Vi andra, präktiga och människorättsvurmande,
tillåter den svenska staten att fortsätta med skändligheterna.
Så nu kanske du inser, käre läsare,
att det är viktigare att vi välanständiga tar itu med oss själva
och vår egen omhuldade migrationspolitik än att vi ger oss på
Sverigedemokraterna. (Självklart ska vi fortsätta klandra
Sverigedemokraterna för deras omoraliska migrationspolitik, tro för
all del inte att vi tycker något annat!)
Vad kan då vi vanliga medborgare göra?
Varför inte börja med valet där vi tar den blanka valsedeln och
skriver: ”Partiet som vill avskaffa barnmisshandeln i
migrationspolitiken”. Är vi bara tillräckligt många så kanske
det kan få en och annan partiledare att vakna.
Hjördis G Ullerstam
Lars Ullerstam
speciallärare
psykiater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar