Anmälan av Migrationsverket

Socialnämnden

X kommun etc

Åberopande 5 kap. 1 a § socialtjänstlagen får vi härmed anmäla förhållanden som kräver socialnämndens samverkan med annan myndighet.

Myndigheten i fråga är Migrationsverket som genom sin handläggning av ärenden där spädbarnsföräldrar utvisas för att ansöka om uppehållstillstånd sätter berörda spädbarns hälsa och utveckling på spel. Utvisningarna leder till att dessa spädbarnsfamiljer splittras vilket i sin tur innebär att spädbarnen åderlåts på föräldraomsorg; spädbarnen förlorar en av sina föräldrar under några månader eller för alltid. Se Bilaga! (Bilagan delades ut under Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg.) Om förlusten gäller den primära anknytningspersonen drabbas spädbarnen inte bara av lidande i anslutning till separationstraumat utan riskerar dessutom - däri instämmer inte bara psykodynamiskt inriktade barnpsykologer och anknytningsforskare utan numera även hjärnforskare - att irreparabelt skadas i utvecklingen av sin personlighet och hjärna. Samma risker löper i vissa fall även barn under andra levnadsåret, i synnerhet om föräldraförlusten sker i särskilt känsliga utvecklingsfaser (t.ex. den s.k. närmandefasen).

Det som nödvändiggör initiativ och ingripande av socialnämnden är att Migrationsverket i dessa ärenden - att döma av all för oss tillgänglig information - inte initierar samverkan med något samhällsorgan med social eller barnpsykologisk kompetens och inte vidtar några som helst åtgärder för att minimera skadorna och skaderiskerna för de eventuellt föräldradepriverade spädbarnen. Tvärtom lämnar denna myndighet, så långt vi har kunnat utröna, de åderlåtna spädbarnsfamiljerna helt åt sitt öde efter utvisningsbesluten utan att på minsta sätt försöka försäkra sig om att de är i stånd att sörja för spädbarnens psykosociala behov. (Vår huvudkälla: muntligt besked av tjänsteman på Migrationsverket efter skriftlig förfrågan hos generaldirektören). Att så är fallet har ytterligare bekräftats av Migrationsverkets egna verksjurister som i en internkritisk granskning 2011 (Diarienummer 111-2011-15653) funnit att det i de flesta av dessa ärenden helt och hållet saknas barnkonsekvensanalyser. Det är oklart om denna skarpa kritik lett till ökar psykosocialt ansvar hos myndighetens handläggare; i sammanhanget vill vi dock erinra om att lagstiftarnas krav (1 kap. 10 § utlänningslagen) att i ärenden som rör barn särskilt beakta “vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling kräver” inte heller lyckats inspirera till barnkonsekvensanalyser i merparten av dessa ärenden.

Själva har vi tagit del av handlingarna i två ärenden varav det ena gick till slutligt avgörande i Migrationsöverdomstolen. Trots att beslut om utvisning fattats i samtliga instanser finner vi ingenstans något försök att ta reda på eller bedöma konsekvenserna av föräldraförlusten för de involverade spädbarnen. Det finns t.ex. inga uppgifter som möjliggör en bedömning av spädbarnens psykiska tillstånd eller förmåga att tolerera separationer, det går inte i något av fallen att utläsa vilken av föräldrarna som är den primära anknytningspersonen och det finns ingen nerskriven fundering om de åderlåtna familjernas förmåga att ta hand om spädbarnen. Inte heller finns det i de för oss tillgängliga delarna av ärendena, t.ex. i beslutsmotiveringarna, någon hänvisning till barnkonsekvensanalyser i sekretesskyddade handlingar.

Sammanfattningsvis har vi av allt att döma att göra med en myndighet, Migrationsverket, som genom beslut i en viss typ av ärenden tillfogar spädbarn lidande och utvecklingsskador utan att göra någonting för att minska lidandet eller skadorna. Migrationsverkets jurister vill göra gällande att lagstiftning och vägledande domar tvingar myndigheten att fatta de inhumana besluten och må ha rätt i denna del. Dock föreligger inget juridiskt hinder för Migrationsverket att eljest agera humant i dessa ärenden och t.ex. ta emot erbjudande om hjälp från socialnämnden. Vi påminner om 1 kap. 10 § utlänningslagen som snarast påkallar sådan myndighetssamverkan i ärenden där, för att citera lagtexten, barns “hälsa och utveckling” står på spel.

Vad som i synnerhet påkallar socialnämndens ingripande är att det med sociala stödåtgärder går att begränsa - och i bästa fall möjligen helt förebygga - sådana utvecklingsskador hos ett spädbarn som beror på förlust av den primära anknytningspersonen. I vissa fall kan det kanske räcka att stödja den kvarvarande föräldern ekonomiskt och därigenom göra det möjligt för denne att på heltid ägna sig åt sitt barn. Skulle emellertid anknytningen till den kvarvarande föräldern vara alltför otrygg - detta är ett skräckscenario - kan det vara nödvändigt att utnyttja spädbarnets förmåga att knyta an till nya personer, t.ex. genom en fosterhemsplacering. Att med spädbarnens bästa för ögonen finna lösningar som kan godtas av de biologiska föräldrarna är en grannlaga och mödosam uppgift som ställer stora krav på socialtjänsten och socialpsykiatrin. Likväl är det en uppgift som samhället måste försöka lösa om det vill kalla sig humant.

Avslutningsvis vill vi betona att det brådskar. Som en konsekvens av utvisningsbeslut har ett antal spädbarn i vårt land förlorat sina primära anknytningspersoner. Högst sannolikt är en del av dessa förluster så färska att de berörda spädbarnen i detta nu genomlider akutfasen av separationstraumat. Andra spädbarn står inför hotet att inom kort förlora sina trygghetspersoner. Till följd av Migrationsverkets isolationistiska agerande i dessa ärenden vet vi ingenting om mörkertalet, men socialnämnden bör förutsätta att spädbarn i X-kommun är eller kommer att bli berörda. För att effektivt lindra spädbarnens lidande och minska risken för obotliga skador är det av största vikt att socialtjänsten kommer in så tidigt som möjligt i dessa ärenden, helst innan utvisningsbesluten är fattade.

Vi kommer att fortsätta att arbeta i denna sak och skulle därför behöva veta vilka åtgärder socialnämnden tänker vidta med anledning av anmälan. Besked härom mottar vi tacksamt på nedanstående postadress.

Göteborg den etc

Hjördis Gustafson, speciallärare Lars Ullerstam, psykiater

Björkhöjdsgatan 17 dito

426 51 VÄSTRA FRÖLUNDA