”Vi är i alla fall 87%” hade en
politiker förstånd och hjärta att konstatera under valnatten. Det
var precis de ord som behövde sägas, och de var särskilt riktade
till alla de människor som i vårt land funnit en fristad undan krig
och förföljelser och olidliga levnadsförhållanden.
Med rätta förfasar vi oss över
Sverigedemokraternas migrationspolitiska idéer. Samtidigt vägrar vi
dessvärre att se bjälken i vårt eget öga. Den bistra sanningen är
nämligen att vi alla har tillåtit oss – och tillåter oss –
ännu värre ogärningar i vår migrationspolitik än något av det
som vi har anledning att anklaga SD för.
Om någon får för sig att protestera
vill vi påminna om behandlingen av de apatiska flyktingbarnen, en
skamfläck för Sverige fullt i klass med baltutlämningen. Skulle
minnet svika rekommenderar vi Gellert Tamas 600 sidor (”De
apatiska”) om skändligheterna. Rent outhärdligt är att läsa om
hur verkställigheten av deportationerna i vissa fall gick till. En
citerad läkare talade till och med om Gestapofasoner.
Inte lika kända men lika hemska är de
ogärningar som vi tilllåter Migrationsverket och
migrationsdomstolarna i vissa fall begå mot spädbarn. Vi talar om
något av det värsta man kan utsätta spädbarn för, nämligen att
beröva dem deras mödrar. Det är illgärningar som vi normalt
förknippar med terroristorganisationer och historiens värsta
förbrytarstater, men det är alltså något som vi alla i detta
välanständiga land gör oss skyldiga till, dvs. alla vi som har
rösträtt och kan välja bort våra politiker. De berörda
spädbarnen har visserligen varit oförståndiga nog att skaffa sig
mammor utan uppehållstillstånd, men därför ska de inte behöva
straffas med utvecklingsskador och ett hjärtskärande lidande.
Tilläggas bör att de förvisade mammorna drabbas av psykisk tortyr
och i många fall meningen med livet.
Våra massmedier larmar med jämna
mellanrum om dessa familjetragedier men sviker genom att inte göra
uppföljningar. Vi andra, människorättsvurmande 87%, tillåter vår
svenska stat att fortsätta med skändligheterna.
Så nu kanske du inser, käre läsare,
att det är viktigare att vi 87% välanständiga tar itu med oss
själva och vår egen brutala migrationspolitik än att vi ger oss på
Sverigedemokraterna. (Självklart ska vi fortsätta klandra
Sverigedemokraterna och med alla demokratiskt tillåtna medel
omintetgöra deras försök att ytterligare brutalisera
migrationspolitiken, tro för guds skull inte att vi tycker något
annat!)
Vad kan då vi vanliga medborgare göra?
Dessvärre måste vi nu välja till nästa val innan vi kan
avpolletera våra politiker. Under tiden kan vi bilda ett
enfrågeparti som vill Avskaffa
Barnmisshandelon
I
Migrationspolitiken
(ABIM).
Hjördis G Ullerstam
Lars Ullerstam
speciallärare
psykiater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar